Lite Om Mig Själv !!!

  Jag heter Mia är 33 år .
 Bor i en liten by i djupaste Småland som heter Åseda.
 Här bor jag i en villa med min älskade sambo sen två år tillbaka, våran gemensamma son Liam som
 föddes i Januari 2007.
 Här bor också min sambos tonårs - son olof. 
 Jag är uppvuxen här, men 1995 flyttade jag upp till Göteborg där jag bodde i fem år, träffade
 en kille där uppe (anledningen till att jag flyttade) 1998 fick vi våra underbara tvilling gossar
 Simon och Sebastian.
 Efter fem år kände jag att vårat förhållande var tvärdött, och jag hittade en annan kille, han bodde
 i Norrtälje, och jag flyttade in till honom, tyvärr fick jag inte ta med mig barnen, de hade ju rotat
 sig där nere, med kompisar och dagis, kändes dumt att flytta på dem så dem blev tidvis boende hos
 mig.
 De bor kvar hos sin pappa och har det jätte bra där nu.
 

 2000 flyttade jag då som sagt var upp till den nya killen, hittade jobb och nya kompisar där, träffade
 mina tvillingar.
 2002 föddes då mitt tredje barn, Kristoffer, han och hans pappa och jag valde då att flytta till
 hans barndoms stad Öregrund.
 Där var det väldigt mysigt, vi flyttade dit för att komma närmare hans familj och för att det fanns
 bättre jobb möjligheter där.
 Jag trodde på fullaste allvar att vårat förhållande skulle funka mycket bättre nu när ekonomin
 nu skulle bli bättre.
 Men ack, vad jag bedrog mig.
 Karln jobbade betydligt mer än innan och när Kristoffer bara var sju månader så blev jag ännu
 en gång gravid.
 Han ville att jag skulle ta bort det. Aldrig!!!!!
 vrålade jag, vi har varit två till att göra det, då ska vi banne mig vara två till att ta hand om det också.
 Så 2003 föddes min enda lilla dotter Beatrice, jag var verkligen sååå lycklig, trodde aldrig att
 det skulle bli en liten tös.
 Jag och pappan till barnen bråkade varje dag, vilket ledde till att i november 2003 flyttade jag
 och barnen till en lägenhet i Norrtälje.
 Det var lugnt och skönt att slippa allt bråk. Jag och barnen hade det jätte bra, satt på fiket och
 träffade massor av nya och gamla kompisar.
 Barnen var hos sin pappa varannan helg.
 Men i Januari 2004 hände det som inte fick hända, nämligen att jag vart våldtagen
 (Läs om detta på sidan Varför Just Jag???)

 Så efter detta och en massa vistelse på sjukhuset, valde jag att flytta ner till Småland, ner
 till min trygghet, min familj.
 Jag försökte in i det sista att få med mig barnen, men pappan till dem vägrade, så jag fick flytta
 ner utan dem.
 Jag har försökt att få pappan att förstå att jag ville träffa barnen, men istället för att finnas till
 hands, valde han att med alla medel sabba min relation till dem minsta barnen, vilket har
 resulterat i att jag nu inte har träffat barnen på 3 år.
 Men det kommer att komma en dag då barnen kommer att fråga vart deras riktiga mamma finns
 och förhoppningsvis kommer de att söka upp mig och jag kommer då att berätta hela sanningen
 för dem.
 Detta är inget hot, utan ett löfte...

 Väl nere i Småland, handlade det mest om att hamna på rätt sida så att säga.
 Men det var ju kanske inte helt lätt, med en så trasig själ som min, så hamnade jag helt fel
 började dricka väldigt mycket, kände mig totalt meningslös.
 Kände inte någon livsglädje alls.
 Men sen hände det något som fick mitt liv att helt ta ny fart.
 Min älskade lilla Torsten (flink) min lilla papillon blev sjuk, han hade verkligen varit mitt
 stöd i att komma tillbaka efter våldtäkten, men han blev sjuk och 2005 lämnade han detta
 jorde - liv och begav sig till hund himlen.
 Men han hann att utföra En sak till innan han lämnade in, nämligen att para ihop mig och
 min sambo.
 Min älskade sambo fanns där under hela tiden och hjälpte mig när jag var ledsen, han fanns
 där när jag var arg.
 Han har verkligen hjälpt mig att komma tillbaka till det jag idag har återvänt till.
 Tack mitt älskade hjärta för att du finns vid min sida, Älskar dig så!!!

 Så i Januari 2007 föddes vårat lilla kärleks barn Liam Dexter William.
 Han är verkligen en stor del av den jag är idag.
 Mina tvilling gossar träffar jag på deras lov, och det känns ju i alla fall skönt att få träffa dem
 men som sagt var dem minsta har jag inte träffat på tre låååånga år.
 Men dem vet att mamma finns och att mamma älskar dem överallt på denna jorden.

Det var lite kortfattat om mig, kunde nog ha blivit en hel bok, jag är ju dock 33 år, men så kul
 ska ni inte ha...
 

Ha det så bra alla och kul att ni orkade läsa om mig och mitt lilla liv.

Pussar och Kramar till alla som känner för det / Mia - det trasiga själen